När hjärtat värker...

Den här våren har jag fått ta farväl av 3 mycket viktiga älskade individer, som betytt så otroligt mycket för mig. Först var det farmor, känns så konstigt att hon inte längre finns i det röda huset där hon varit hela mitt liv, man förväntar sig att se hon där i fönstret när man åker upp till byn. Hennes hus är precis mitt emot mina föräldrars, så man har ju praktiskt taget vuxit upp i det huset. Morfar gick bort i cancer strax därefter, det gick så himla fort. Hann i allafall åka till Finland och hälsa på han och säga adjö, några dagar efter det var han borta. Och däremellan gick även min älskade älskade Max. Det var så oväntat och innan man ens han tänka tanken var han borta. Min gamle vän, som troget tassat vid min sida i över 10 år. Så ofta som han varit en sån stor tröst för mig genom alla tråkigheter och ensamma dagar som varit genom åren, vem ska nu trösta mig?

Saknaden är enormt stor...

<3