Nu är det över...

Fredagen 16/1 hade vi avslutningsfest på skolan. Det var jäkligt roligt, men lite trist för det var då man insåg att det verkligen är över och precis som Ann Pettersson sa första dagen så har tiden gått väldigt fort! Kommer sakna alla mina fina vänner som jag lärt känna, och faktiskt kommer jag sakna Övik också litegrann. Men har iallafall med mig en fet svart sopsäck med minnen, dockhuvuden och kunskap från tiden på Hair Design school. Och javisstja, har ju med mig Micke också, det bästa av allting!

På Lördag 17/1 hade vi betygsutdelning och trots att man fick otroligt bra betyg så kändes det som om att någon dött och man skulle på begravning nästan, det var så jobbigt å säga hejdå till alla. För hur mycket man än pratar om återträffar och sånt, så vet man ju innerst inne att vissa personer som korsat ens väg kommer man aldrig möta igen, och jag har tyckt bra om alla i klassen, även fast man fått vissa favoriter, så det var väldigt känslosamt. På söndag morgon skulle Therese å Lise ( mina gullisar) lämna mig också och åka hem till Kiruna igen, så då fick man återigen gråta lite. Har kommit dom så nära och det var skitjobbigt att vara sist kvar i den tomma lägenheten i Övik. Ångrade nästan att jag inte åkt tillbaka till pite redan på lördagen...Och Lise, om du läser det här så vill jag bara säga att det värmde att du också grät litegrann när vi tog farväl, du som inte ens gråter på begravningar ;)

Sista tiden i lägenheten har vi då slappat med ordningen lite, började röka inne, slutade nästan diska och det började samlas ölburkar lite här å där...

help,help!!!

Ja så var man tillbaks här i Övik igen. Jag, Sara och Micke åkte igår från Pite, våran färd tog slut strax efter Umeå, då bilen bara la av helt plötsligt...så där stod vi mitt på e4an med ett stort släp (flyttar tillbaks till pite om 10 dagar!) och kunde inte hitta felet på biljäveln. Ringde dom flesta vi känner nere i Övik som har bil, men ingen hade lust att komma å hämta oss, men till slut kom våra räddande änglar Ida & Linda. Vi tog en taxi in till Umeå, bilen blev ju bara kallare å kallare och det var inte plusgrader ute heller direkt.

Lovet har då varit helt underbart iallafall, alldeles för kort som vanligt, men har njutit av varje sekund. Kändes så otroligt bra att vara hemma i lägenheten med Jason och Micke, och sofia åxå då såklart, men att bara få vara hemma lite längre än en helg och få någonting gjort där. Jason har varit helt besatt av sin nya "traktor" som i själva verket är en eldriven motorcykel. Den har han roat sig med mest hela tiden, förutom målarstativet som han fick av mig i födelsedagspresent. Dock har han målat på lite annat också, som sig själv, tvättmaskinen, fåtöljen, golvet och lite på Sofia också medans hon låg och sov....

Jason fyllde två år 29/12, vi firade han i flera dagar, först i Kiruna, sen i Junis och sist i Piteå.

En av flera nyårsraketer. Kändes som att dom skulle smälla rätt i fejset på en när man stod på min balkong, dom var som så nära...