torsdag 27 november 2008

Vår tid tillsammans blev alltför kort, på ett ögonblick förändrades hela livet för alltid. Du försvann för att aldrig återvända, och ensam kvar blev jag med det lilla livet som växte i magen, det finaste av allt. Som blev mitt hopp och anledningen till att orka gå vidare. Tänker på dig varje dag och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta...

1 kommentar:

Carina sa...

Fina bilder, fick en tår i ögat!
Saknar han så inni ..... Kram Carina