Ja, då var det dags för mig att sälja lägenheten, känns spännande och skönt, men samtidigt lite vemodigt. Har bott och renoverat här i 4 år nu, och det här känns verkligen som mitt hem. Kommer sakna närheten till stan och att ha så enkel tillgång till allt, men samtidigt känner jag mer å mer för varje dag som går att de inte funkar att bo såhär med hundarna å allt...de är för litet. Och jag vill att Jasse ska kunna ha samma frihet som jag hade när jag växte upp, en egen gård att leka på tex. Att bo i den här lägenheten skulle jag ha älskat som singel eller när man var ett par utan barn, just för att de är en sån passande storlek, och närheten till stan, sommarkvällarna på balkongen med en öl, när man har furunäsvägen nedanför å allt action som händer där under sommrarna! :) Så jag kommer verkligen sakna min älskade lägenhet, men förhoppninsvis går det som vi tänkt å att vi flyttar till nåt mycket bättre! Sen återvänder man kanske när man blivit pensionär?? ;P hoppas på budgivning, så blir det lite extra spännande!
